Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Det var väl så Per Gessle sjöng för några år sedan. Stackars Timothy måste ha en känslokurva som går som en berg- och dalbana. Han kommer till två helt okända människor och förväntas trivas med det. Det tror jag bestämt att han gör också. Mamma Lotta gör en mycket god insats som omhändertagande mor dygnet runt. Som pappa får jag acceptera läget att vara tvåa ganska långt efter i popularitet. Det är precis så det ska vara. Stackarn har fullt upp med att anknyta på riktigt med en av oss.

Jag har i alla fall fått några tillfällen då vi på tumanhand har haft pappa-son-stund. Vi tittar ut genom fönstret och tittar på bilar och människor och passerar. Varsitt mariekex, ja det heter likadant här, kunde vi äta mellan tårarna. Han är en riktig sötnos vår lille kille.

Dagens besök vid domstolen var kort så det var resan dit och hem som tog mest tid. Skönt att vi nu har papper på att vi är föräldrar till Timothy.

Som vanligt vid bloggskrivandet så har plutten somnat. Vi får hoppas att han kommer att sova hela natten nu. I morgon tar vi nya friska tag. Sovmorgon och besök i en lekpark står på tur.

Femte dagens intryck och lärdom i Sydafrika

Alla, eller i alla fall de flesta av er bloggläsare, vet hur svårt det är för karlar, män och pojkar som är sjuka. Detta gäller även vår lillpys. Stackarn har feber och är förkyld. Trots det så klarar han av omställningen med att vara med två främmande människor förvånansvärt bra.

Hans ögon strålar och han pratar mer och mer för varje dag. Ja vi har ju ett oerhört långt perspektiv numera – 35 timmar tror jag bestämt.

Nu har han i alla fall slocknat i armarna på supermamman Lotta Forsberg. Hon kan allt! Hon är medicinansvarig och sköter om honom på bästa sätt. Jag tar så gärna hand om de övriga sysslorna i hemmet. När jag var ute en sväng till svenska ambassaden, en 60 minuter lång promenad, så hade han frågat efter mig flera gånger. Glädjande.

I ett litet apotek där vi köpte feberdämpande medicin gjorde jag följande upptäckt. ”Schweden bitter”! Vad var det undrade jag, och läste på förpackningen. Urban Hjärne hade under 30-åriga kriget framgångsrikt arbetat fram en medicin för bättre matsmältning. Nu har jag inget överhängande problem med just denna åkomma, men det var i alla fall en festlig upptäckt här i Pretoria i Sydafrika. Vem var nu denne Urban Hjärne? På wikipedia kan man läsa en hel del om denna bortglömde kändis. Följande smakprov i sann folkbildningsanda vill jag nu förmedla:

Urban Hjärne föddes 1641 i Ingermanland, och dog 1724 och blev alltså gammal med den tidens mått mätt. Han var en svensk läkare, författare och naturforskare, känd för sina insatser för att stoppa häxprocesserna i Stockholm under häxhysterin.

Efter studier vid gymnasiet i Strängnäs och vid universitetet i Dorpat flydde han åter till Sverige. Han började studera medicin i Uppsala. 1670 blev han medicine doktor i Angers, Frankrike.

År 1678 fann han i Medevi norr om Motala den mineralhaltiga källa han länge sökt. Medevi brunn blev under Hjärnes ledning den plats dit de förnäma kretsarna sökte sig för medicinering, rekreation och inte minst nöje. Hjärne införde den bukoliska diktningen samt konstprosan till Sverige. Se där ja! En sådan sak skulle man ju vilja ha på sitt CV. Hans självbiografiska Stratonice (1666–1668) handlade om hans försök att förföra den tolvåriga adelsdamen Margareta Bielke. Boken blev den första romanen på svenska språket! Det visste ni kanske inte.

Dessutom gjorde han följande. Med tre fruar fick han 26 barn. Han skapade träfernissa. Han lät anlägga fler kurorter. Han blev Sveriges första inhemske kemist, och främste läkaren hos kung Karl XI. Han skapade egna läkemedel med hemliga recept, vilka han 1692 fick tillstånd att sälja.

Ett av dessa medikament kunde jag alltså finna på ett apotek här i Sydafrika. Trist att Sverige associeras med ett så trist produktnamn bara – Schweden bitter.

Så fantastiskt att träffa vår son

Dagen har kommit! Nu har vi äntligen fått träffa vår son Timothy. Sista timmarna innan han kom var som julafton var i tioårsåldern. 11.30 kom äntligen vår son. Efter att vi hade fått ställa viktiga frågor om hans första del av livet på 1 år och 4 månader så for överlämnarna vidare till sitt överfyllda barnhem. De har gjort en fantastisk insats, men någon föräldraroll har de knappast haft en minsta chans att hinna med.

Nu har vi blivit tre och kommer att förbli så till dess att han inte längre vill bo hos sina föräldrar. Det blir förhoppningsvis åtminstone 20 år. Den dagen den sorgen. 😉

Idag gläds vi. Allt som skulle kunna ha gått snett första dagen tillsammans med en 1,5-åring har gått som på räls. Han har ätit och sovit precis som han ska. Ingen gråt bortsett från lite trumpenhet för att visa sina gränser.

Efter att vi lagt honom verkar han ha pratat med sin favoritnalle. Vi hörde att han låg och pratade och nämnde flera gånger orden daddy och mum. Ni kan gissa att vi är två lyckliga föräldrar som sitter i soffan och drar en lättnandes suck och ler.

Nedan finns ett kollage med några bilder.

 

Sista bilderna från savannen. Alla törstar.

Gnuerna och hjortarna klarade sig undan lejonet som var mätt sedan skrovmålet dagen innan.

De firar att de fortfarande lever med att dricka vatten.

Sista bilden är en av favoriterna. I Sydafrika lyckas många leva tillsammans. Svarta och vita precis som ränderna på zebran, stora som noshörningen (precis utanför den här bilden) tillsammans med små som lilla vårtsvinet (som precis sprang ut ur bilden typiskt nog) och de lustiga gnuerna samlas alla för att dricka vatten tillsammans.

Zebrorna blir en stark symbol för vår resa i Sydafrika.

Hög tid för ”the big five”

 

 

Bland alla de djur som finns på savannen räknas fem av dem som mycket svårfångade även med kamera och för blotta ögat. Av dessa fem missade vi vattenbuffeln och leoparden. Men vi kan glädja oss över att vi så tre av dem. Dessutom var vi endast 3 meter från dem i vild tillstånd!

Först Noshörningen som jag nämnde redan i förra blogginlägget. Den tuffingen såg vi vid flera tillfällen.

 

Det är inte utan risk som man passerar dessa stora djur. En halv minut senare passerade vi precis som bilen på bilden gör.

Helt nyligen hade vår guide råkat ut för självaste Amarula. Det är tydligen en världsomtalad elefant som har gjort sig känd som en bilmasserande argsint gigantisk rackare. Då hade han gungat hela bilen en bra stund innan den gick vidare. Detta slapp/missade vi.

Sist men inte minst. Lejonet! Lotta fick ännu en fullträff på djurens konung och savannens självklarare ägare. Vi bevakade två lejon under en halvtimme och hoppades (grymt men sant) på att en gnu skulle… ja ni förstår.

En timme senare när vi varit ur bilen vid ett vatten hål en stund och satt i bilen igen så såg vi helt färska lejonspår. Spännande. Lejonet hade alltså varit tre meter från bilen medan vi varit ur bilen och tittat efter flodhästar i vattnet. Typiskt för oss eller den stora katten kan man fråga sig…

Extra material från savannen III

Guiden Liaan Lategan och jag tittar efter krokodiler i vattnet på andra sidan staketet. Vore fränt om den dök upp bakom ryggen på oss och överraskade lite. 

Där är den, den lille krabaten.

Lotta tar alltid de bästa bilderna. Här en giraff i solnedgången. Ljuset över savannen var helt fantastiskt vid solnedgång och soluppgång.

Denna bush-baby var den största upplevelsen, åtminstone för vår guide. Han sa att vi skulle känna oss mycket utvalda. Den visar sig mycket sällan. Lustigt nog så skedde detta precis utanför den Bungalow som vi bodde i. Vi var alltså grannar över natten vi och bush-babyn.

Efter härlig sömn började en ny dag. Rhino-dagen. Jag hade knappt vågat tro att vi skulle få se några noshörningar överhuvudtaget i Afrika eftersom tjuvjakten på dem har varit så utbredd. Istället fick vi se alla parkens noshörningar.

Fler safaribilder kommer.

 

 

Extra material från savannen II

Bild 1. Självaste guiden som var mycket positiv och kunnig. Kändes omedelbart som en gammal vän. Bästa betyg.

Bild 2. Ytterligare en varelse av modell Homo Sapiens här i sällskap av struts. Den är dock tillagad och ligger mellan två bröd med sesamfrön och sallad.

Bild 3. Savannens vackraste djur giraffen som stolt står och tuggar sina blad i lugn och ro.

Bild 4 och 5. Inte visste jag att Flodhästen inte kunde simma. De går på botten. Nu förstår jag varför de inte finns i Vättern.

Extra material om dagens safaritur

Bland de första djuren vi såg var ”Savannens egen McDaonalds”. Guiden förklarade följande. De finns runt varje hörn. De utgör en vanlig måltid bland de hungriga. Dessutom har deras ändalykt självaste McDonalds-loggan – de två stripsen som ett typiskt kännetecken. För den vetgirige kan jag upplysa att dess korrekt namn är Impala.

Zebror visar varandra kärlek.

Babianen är en riktigt kul typ.

Guiden frågade hur många halskotor giraffen har i jämförelse med människans sju. Precis samma. De har sju precis som vi. Strutsen däremot tror jag har 22 om jag räknade rätt.

Den här vackra fågeln hade ett riktigt fint namn. Något med banana i namnet.

 

Fler djur kommer. Bland andra några av the Big five.

Andra och tredje dagens intryck i Sydafrika

Här kommer några rader som sammanfattar senaste två dagars intryck:

En safariresa i Pilansburg är ett utmärkt sätt att leda bort tankarna från att tiden går långsamt de sista dygnen innan vi adopterar och därmed blir tre i familjen. Vi måste ha fått världens bästa guide, ingen mindre än Liaan Lategan. Han verkade kunna precis ALLT om savannens ALLA djur. Dessutom var han mycket socialt begåvad. Vi hade den perfekta personkemin alla tre så att det verkligen kändes som om vi var ute på safari med en vän som vi känt i tio år.

Bilarna som vi möter kommer på höger sida. Tur att vi själva åker på den vänstra. Annars hade vi inte kommit så långt.

Man får tydligen alltid färdigslicade pizzor. Mycket fiffigt. Apropå ätbart så vet vi nu hur det smakar med lammkorv och röda bönor i saftspad. Jag föredrar, kort sagt, pizzan.

Oväntat mycket är likt hur det är i gamla Svedala. Bananer smakar oväntat precis lika dant. Bilparken är nästan identisk. En massa bilar har reklam med telefonnummer som börjar med 031 – … Är de inte från Göteborg undrar jag.

Apropå trafiken så kan jag delge följande information: Civilisationens vagga är enligt vissa Afrika. Även övergångsstället [eng: zebracross] har ett afrikanskt ursprung! Det ser ni på bilden.

Den sista av dagens samlade intryck är att det nu endast återstår 15 timmar till dess att Timothy kommer till oss. Äntligen!

Första dagens intryck i Sydafrika

En kort sammanfattning av dagens intryck lyder:

Det är mindre kul att sitta i samma flygstol under 12 timmar.

Det är spännande att sova sittande under en hel natt med främmande människor.

Det är varmt i Afrika när det är kallt enligt dem som bor här.

Man får färsk ananas på pizzan på pizzerian i Pretoria rakt över gatan.

Sydafrika är vackert, även utmed motorvägen.

Första ljudet från djur här var en uppspelt uggla.

Det är svårt att skriva något meningsfullt när sömnen har varit alltför bristfällig.

 

En insikt är härmed att jag väljer att återkomma med vettigare funderingar… 😉