Föryngring i bilparken här hemma

Idag har en tjusig Hyundai i30 i brunmetallic för första gången parkerats här hemma. Hoppas att den ska trivas bra med de gamla trotjänarna från 1973 och 1994. De gamla tyska VW-bilarna har alltså fått sydkoreanskt sällskap. Vår SAAB 9-5 ska däremot få bege sig vidare på andra äventyr med annan ägare som jag hoppas ska visa den mer kärlek och omsorg. Är du spekulant på vår röda SAAB-kombi från 2004 så är du välkommen att höra av dig. Den är inte slutkörd på något sätt, men känns onödigt stor.

Varför en Hyundai då? Jo, i min omfattande undersökning av utbudet av lämpliga bilmärken och modeller så insåg jag att den passade oss bäst. Det stod mellan Peugot 2008 som betraktas som SUV och Toyota som har trevliga modeller, samt Hyundai som alltså gick vinnande ut ur striden som varade i minst 4 dagar…

Butikerna som erbjöd Toyota av lämplig modell hade endast fordon i butiken med vit lack – vilket jag anser inte är en färg! och röd lack som jag anser är trist och alltför vanligt.

En trevlig försäljare som ville sälja bil (ja det har visat sig vara ovanligt! Jag är LITE sugen på att redogöra för vilka butiker som inte visat det minsta intresse för att sälja, men nej… i positiv andra nämner jag hellre två som ville sälja.) hade i Skövde en lika brun och vacker Peugeot med soltak, men i konkurrens med Hyundai som kom den som god tvåa. (i en sista parentes så frågar jag mig förresten vad det är med bilmärken och dubbla diftonger? Det räcker väl för i all sin dar med en som i fina Renault.)

Enligt många är Hyundai på väg att bli det bilmärke som producerar flest bilar i världen och de storsatsar på både kvalitet och utseende. Vem vill inte vara med och hänga på då? 🙂

Bedöm själv. Visst har de lyckats med linjerna på kärran?

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Tillbaka med ett inlägg efter 24 månader

Jo, så var det ju… Livet förändrades som jag uttryckte mig för 2 år sedan, ganska exakt. I den grad att bloggverksamheten har legat nere helt och hållet.

Men så idag i korridoren fick jag inspiration att ta upp tråden som jag tappat bort någonstans mitt bland allt. Det var tre tjejer i 9A som talade om att jag idag såg ut som en författare. Saken är den att vi är tre kollegor som bestämt oss för att på fredagar köra gemensam klädkod (Vi lärare har ju inte roligare än vad vi gör oss). Det innebar för min del att idag bära brun kavaj och lila polotröja. Detta tillsammans med de intellektuella glasögonen och gångstil gjorde att jag fick frågan om vad jag skulle ha gjort med livet om jag inte arbetade som lärare i svenska och SO. Eftersom de inte trodde på mitt svar – munk, så kom deras förslag att jag borde bli författare.

Jo jag tackar jag! Jo då, boken ska snart publiceras, sa jag skämtande.

Du skriver ju åtminstone blogg, sa den ena tjejen.

Mindes hon det? Oj då, tänkte jag. Det förpliktigar. Bäst att ta tag i detta. Det gav mig dessutom inspiration. Det finns en del att skriva om framöver, så jag får återkomma.

En av sakerna som ska ske inom ett år är att jag utmanar mig själv att cykla de 90 kilometrarna i Cykelvasan. Det gör att jag nu skaffat en trevlig mountainbike och hittar nya vägar och stigar som jag aldrig varit inne på tidigare. Det är en träningsform som passar mig utmärkt.

Återkommer om detta.

 

crecent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Ett av dagens reportage i Mariestadstidningen handlade om oss

Mariestadstidningen skrev idag i sin Adventspecial om vår resa – vägen till att adoptera Timothy. De satte rubriken Nu firar Forsbergs som familj och syftar på den kommande julhelgen. Reportern gjorde en målande beskrivning om livet hos familjen Forsberg. Nya mattider, sovtider, lek och gråt har gjort att tillvaron har ändrats betydligt sedan Timothy kom till oss. Timothy är musikalisk och vi spelar på trumman varje dag. Vi kallar honom prinsen, dels beroende på att han vill bestämma så mycket men framför allt för att han är så festlig.

Nu ser vi fram emot vår första jul som familj. Saknaden som tidigare känts i hjärtat vid varje familjehögtid är borta för nu är prinsen här. Det är så sant.

Timothy i MT av Charlotte Ferneman

Foto: Charlotte Ferneman på Mariestadstidningen

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Lyckan har nu kommit

Lycka!

Lycka är att lyssna på dig när du sover.

Lycka är att höra dig försöka skapa ord för att berätta om dina drömmar på morgonen.

Lycka är att se dig le.

Lycka är att ta emot dina blöta pussar.

Lycka är att se hur du växer varje dag.

Lycka är att ta hand om dig när du har ont och när du gråter.

Lycka är att gå med på stan.

P1040045

Lycka är att mata dig och se till att du blir mätt.

Lycka är att få dig att somna mitt på dagen och framåt kvällen.

Du har minsann kommit med mycket lycka vår lille prins, lille T.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

”Torka alltid tårar med dubbla handskar”

Det är svårt att finna ett ämne som är viktigt nog att skriva om efter att ha läst den här artikeln på Svenska Dagbladets hemsida. Den handlar om risken för en pandemi.

De skriver ”Ebola kan bli vår tids digerdöd. SvD Kultur publicerar här ett exklusivt bildreportage om den smittade Marie Finda Kamonos sista dygn i livet. Och katastrofläkaren Johan von Schreeb skriver om sitt arbete i epidemins Sierra Leone.”  Fortsätt läsa på sidan…

http://www.svd.se/kultur/torka-alltid-tarar-med-dubbla-handskar_4000077.svd

Hemska tanke

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hemma är bäst

Det var underbart att vara i Afrika – det vore dumt och osant att skriva något annat. Folket, djuren, värmen, och naturligtvis framför allt vår son är orsaken till att resan var fantastisk. Nu när det gått 5 dagar sedan natten med obefintlig sömn på 11 000 meters höjd så börjar även jag likna människa igen.

Timothy har verkligen landat han också. Han älskar sitt rum och han visar att han älskar båda sina föräldrar. Hemmet var städat och tillfixat när vi kom. Gott att ha familj som ordnar med allt. En mindre start på turnén för uppvisning av vår lille prins har påbörjat. Kusinerna Gustafsson var underbara när vi kom på besök. Timothy blir så välkomnad.

P1030701

 

I morgon är det visst måndag ser jag i almanackan. Det innebär att ytterligare ett steg mot normallivet ska tas – jag ska till jobbet. Dag nummer två med elever i skolan. Det blev ett extra långt ”sommarlov” den här gången.

 

Tjingeling.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Förändrade planer i Sydafrika

Hej Hopp! Plötsligt så ser vi en ände på vistelsen här i Sydafrika. Visserligen är det härligt på många sätt. Vi får umgås med varandra och framför allt vår son 24/7 som det heter nu för tiden. Det innebär alltså inte 24 juli utan dygnet runt varje dag i veckan.

Men trots det är hemlängtan stor. Framför allt vill vi hem till er, familjen och alla vänner runt omkring oss. Det blir onekligen ganska tjatigt att alla dagar (nästan) ser lika dana ut. Uppgång vanligen runt 5.45 för att göra gröt och så gäller det att sysselsätta sig här i stadsdelen fram till lunchtid då Timothy bör sova. Sen har vi kvällarna då vi är starkt rekommenderade att inte gå utanför grindarna efter 18.00 då det mörknar fort och risken för rån och liknande statistiskt sett ökar stort. Vattnet som vi både dricker och duschar i har en stark dos av klor. Men i övrigt har vi ju det fantastiskt bra. Problemet är bara ETT.

Borta är bra, men hemma är alltid bäst. Så glädjande nog så kommer vi att fara hem redan på natten måndag-tisdag. Det blir mycket skönt med några dagar hemma innan arbetet börjar på måndag. Många rutiner ska komma igång och diverse besök ska göras på tre man hand. Därför är det riktigt skönt att komma hem fyra dagar tidigare än planerat.

Nu ska jag äta lokalproducerad banankaka och läsa nyinköpt bok om Nelson Mandela.

Nedan bilder på lille Timothy. Vi åt utsökt mat på Illinois Spur Steak Rauches. Vi visar vår son att det är okej att äta kyckling med händerna. 😉

P1030066 P1030055

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized